Diskrepansen mellan påståenden om verkligheten och verkligheten självt är för mig av allra största intresse. Det ger upphov till en aldrig sinande ström av rättfärdig indignation. Livet är så oerhört komplext och omfattande att frågor om vad som är besvärande ofta åsidosätts för vad som anses bör vara.
Det pågår en extremt intressant diskussion på utmärkta INETs hemsida om just detta. John Kay startade den med denna essä. Som alla vetenskaper vill även den ekonomiska vara stringent och rigorös. Men till skillnad från de hårda disciplinerna är samhällsvetenskapen och humaniora utlämnad åt det gungfly som är människan. För att hitta fast mark att grunda sina teorier i har den dystra vetenskapen klätt sig i allt mer komplicerade ekvationer. Men när mindre dogmatiska men mer experimentella ekonomer kommit att ifrågasätta de allra mest centrala axiomen i teorierna, har ekvationerna mer och mer kommit att likna epicykler.
Några smakprov:
“Rigour and consistency are the two most powerful words in economics today. They have undeniable virtues, but for economists they have particular interpretations. Consistency means that any statement about the world must be made in the light of a comprehensive descriptive theory of the world. Rigour means that the only valid claims are logical deductions from specified assumptions. Consistency is therefore an invitation to ideology, rigour an invitation to mathematics.”
“The preposterous claim that deviations from market efficiency were not only irrelevant to the recent crisis but could never be relevant is the product of an environment in which deduction has driven out induction and ideology has taken over from observation. The belief that models are not just useful tools but also are capable of yielding comprehensive and universal descriptions of the world has blinded its proponents to realities that have been staring them in the face.”