Nu kommer avslöjanden slag i slag om finansindustrins alltmer uppenbara och fullständiga moraliska kollaps. De vill inte hantera våra kontanter, de vill inte ha oss på sina kontor, de vill att vi ska göra jobbet åt dem, de ger oss inte sju ruttna ören i ränta, men när vi ska låna av dem vill de ha den sista skjortan i säkerhet och de säljer på oss sina dyra men meningslösa aktivt förvaltade fonder. Sedan kommer de gråtande och vill att vi med våra skattepengar ska rädda dem när de bettat för stort och för fel i hopp om en ännu större bonuspåse än förra året. Det är faktiskt dags att sätta ned foten. Det finns inte någon sektor som lämpar sig sämre för ideologiska avregleringar än banker och finansbranschen. De själva och deras apologeter pratar gärna om självreglering, men när mångmiljonbonusar står på spel väger orden lätt. En grundregel är att om du själv är med och spelar i matchen ska du inte döma samma match.
Finansindustrin är egentligen en hybrid av allmännyttigt företag och privat verksamhet. De finns till för den övriga ekonomins skull, inte tvärtom. Men de senaste trettio åren av neoklassisk dogma har förskjutit hela åsiktsspekrat. Minsta antydan att avreglering inte endast skapar optimala resultat viftas nonchalant bort. Denna avreglering har tillsammans med de fabulösa ersättningarna inom branschen skapat ett Frankensteins-monster som slitit sig fri från sin skapare och inte längre kan kontrolleras.
MF Global och nu senast PFGBest stoppade ned handen i sina kunders fickor och stal deras pengar. Ränte-riggningen via Libor är mer sofistikerad, men har uppenbarligen varit systematisk och pågått under lång tid. Men make no mistake, det är inget annat än stöld. Storleken på det stulna beloppet kan mycket väl vara den ojämförligt största stölden i historien. Bankrån har plötsligt fått en helt ny innebörd.
Här är en välartikulerad text om sakernas tillstånd.
”Global banks have built the casinos and tilted the odds in the house’s favour by rigging the data that determines the outcomes of most of the bets on the table. Every one of us that sits at the table long enough – whether saver, investor, borrower, taxpayer or pensioner – will be a loser. It is not a flaw; it is a feature.”
Alltid lika bra Matt Taibbi: The Scam Wall Street Learned from the Mafia
”The banks achieved this gigantic rip-off by secretly colluding to rig the public bids on municipal bonds, a business worth $3.7 trillion. By conspiring to lower the interest rates that towns earn on these investments, the banks systematically stole from schools, hospitals, libraries and nursing homes – from ”virtually every state, district and territory in the United States,” according to one settlement. And they did it so cleverly that the victims never even knew they were being cheated. No thumbs were broken, and nobody ended up in a landfill in New Jersey, but money disappeared, lots and lots of it, and its manner of disappearance had a familiar name: organized crime.”
Och om Libor här:
”But to me what’s missing from all of this is the “Holy Fucking Shit!” factor. This story is so outrageous that it shocks even the most cynical Wall Street observers. I have a friend who works on Wall Street who for years has been trolling through the stream of financial corruption stories with bemusement, darkly enjoying the spectacle as though the whole post-crisis news arc has been like one long, beautifully-acted, intensely believable sequel to Goodfellas. But even he is just stunned to the point of near-speechlessness by the LIBOR thing. “It’s like finding out that the whole world is on quicksand,” he says.”
Infographic by AccountingDegree.net