Buttonwood’s notebook i The Economist filosoferar över den ekonomiska vetenskapens brist på konsensus. Vilket förstås inte alls är konstigt då några dubbelblinda experiment av praktiska skäl är svåra att genomföra. Även om artikeln inte tar sida mellan skolorna, det är ju The Economist trots allt, tycks en lärdom och varning vara att ekonomer bör förbereda sig på att detroniseras från de hårda vetenskapernas solitära parnass till den skitiga bakgata där humaniora och samhällsvetenskapernas högljudda gräl ekar. Och det är ju inte en dag för tidigt.
“Despite the small differences in outcome, economists will continue to debate the merits of the competing systems as vigorously as Reformation clerics debated the difference between transubstantiation and consubstantiation. Mr Schlefer’s book, which is deeper and richer than this (already long) blog note can elucidate, is a very valuable addition to the debate.”
Den bok som hela artikeln utgår från är Jonathan Schlefer’s The Assumptions Economists Make. Jag får erkänna att jag inte kände till den men en snabb googling ger förstås svar. Jag hittar ett blogginlägg från Harvard Business Review av Schlefer från april i år med rubriken There Is No Invisible Hand. Det var ju ett kosmiskt sammanträffande då jag själv skrev om den osynliga handen här.
“One of the best-kept secrets in economics is that there is no case for the invisible hand. After more than a century trying to prove the opposite, economic theorists investigating the matter finally concluded in the 1970s that there is no reason to believe markets are led, as if by an invisible hand, to an optimal equilibrium — or any equilibrium at all. But the message never got through to their supposedly practical colleagues who so eagerly push advice about almost anything. Most never even heard what the theorists said, or else resolutely ignored it.”