Det måste ha varit i februari 1987. Jag flög från ett fruset Lhasa till Chengdu. Den två dagar långa, mardrömslika bussresan från Golmud ned till Tibet vill jag inte göra om. Därifrån tog jag tåget till Chongqing för att ta flodbåten nedför Yangtzefloden och se The Three Gorges. Det blev några trivsamma och slöa dagar ombord ned till Wuhan. Vad jag minns bäst är de stora metallkorgarna med flådda hundkroppar. Chongqing var en skitig industristad där koldammet var mer påträngande än vanligt. Det var i Chongqing den nu avsatte Bo Xilai hade sin maktbas. Detaljerna kring hans spektakulära fall börjar nu sippra ut. I helgen hade FT-Weekend en lång och välskriven, men uppenbarligen initierad artikel om bakgrunden och motiven till mordet på den brittiske affärsmannen/fixaren Neil Heywood. Hela affären startade med att polischefen i Chongqing, Wang Lijun, smög ur huset en natt och körde till det amerikanska konsulatet i Chengdu och begärde politisk asyl. Det nekades förstås och han befinner sig nu på okänd ort i kinesiska myndigheters förvar. Men innan han lämnades över hann han uppenbarligen avslöja stora delar av den fascinerande historien.
”Few details have been released about the circumstances of Heywood’s death, but salacious reports circulating in political and diplomatic circles claim Heywood spat out a cyanide-laced drink given to him by Gu and her accomplices, who then held him down on the floor of his hotel room and poured the poison into his mouth. His body was found in the hotel room on November 15, which happened to be Gu Kailai’s 53rd birthday.”
Innan den forcerade kremeringen hann genomföras tog Wang hår och blodprov från kroppen. Rekommenderad läsning. Som en bättre deckare.
Idag kommer uppgifter att Bo Xilais fru, Gu Kailai, officiellt åtalats och anklagas för Heywoods död. I höst är det generationsskifte i politbyrån.
Ett svar på “Crime and punishment in Chongqing”